Dougald På Svenska

 

Stockholm var ljust och varmt med solen, årets förste varm sol, och jag hade inget annars att göra än läsa min bok. Vid vattnet i Gamla Stan satt människor som hade kunnat fly sina kontor. Jag lyckade att hitta en plats, bredvid ett ungt par.

Boken var en som jag hade hört av ända sedan jag kom till Sverige: Är svensken människa? Två historiker har skrivit om 'det psykologiska och existientella komplex som är Sverige och svensken'. (Eller så säger citatet från Lena Andersson på bakstycket.) Något som fascinerar mig är anslutningen mellan den starka staten och individualismen i det svenska samhället och alla säger den här är boken som man måste läsa om man vill förstår den här paradox.

Efter några minuter steg det unga paret upp och beredde att gå därifrån. Killen lutade sig över till mig och sa, 'Skulle du vilja har en chokladboll?'

Han var tvungen att upprepa sig eftersom det fortfarande tar mig en liten stund för att ställa in när någon börjar prata svenska med mig. I alla fall tackade jag ja. Han sa att han hade redan ätit fem styck och jag sa att fem styck låter lagom!

När de lämnade sa hans flickvän med ett leende, 'Svensken är människa.'

Och ska jag komma att glömma det har jag nu några chokladfläckar på sidan tolv i mitt exemplar som påminnelse.