Dougald På Svenska

Min lexikon säger att 'ett referat' betyder samma sak som 'an abstract' på engelska, men det verkar som referat är en vanligare och viktigare sak i det svenska sammanhanget. I Korta Vägen har vi skrivit referat förra veckan. Jag skrev om den förste delen av en bok av Jenny Andersson, 'När Framtiden Redan Hänt'. Andersson är ekonomisk historien.

Inget land i världen har varit mer förknippat med socialdemokratin än Sverige. I 'När Framtiden Redan Hänt' (Stockholm: Ordfront, 2009) skriver Jenny Andersson om hur socialdemokratin har tappat bort sin framtidsvision.

Andersson kontrasterar den ideologisk politiken av 50- och 60-talet med en ny stil av politik som formades i 80- och 90-talet. Hon illustrerar den här periodiseringen genom att beskriva hur olika ledare hittade sina mest kända slagord: Tage Erlanders uttryck, 'det starka samhället' kom ut ur en intensiv diskussion mellan Erlander, Sven Aspling och den unge Olof Palme om den socialdemokratiska politikens funktion i tillväxtsamhället; Göran Perssons budskap, 'alla ska med', skapades för honom av reklambyrån Acne.

I den tidigare perioden, skriver Andersson, uppfattade politiker sin roll som att vara skapare av en idé för hur samhället kunde bli i framtiden. Det innebar att de skulle presentera en kollektiv vision för hur medborgare kunde delta i något större än sina personliga intressen. I perioden när politik hade blivit en domän för reklambyråer hade politiker börjat att tänka om medborgare som konsumenter.

Det betyder inte att det inte har funnit en framtidsvision efter 80-talet. Andersson beskriver den tredje vägen - en reformerad marknadsvänliga socialdemokratisk politik, associerade med brittiska New Labour - och påpekar att pratet om 'kunskapssamhället' som var vanligt mellan sina entusiaster har också en utopisk kvalitet. Dock citerar hon sociologen Zygmunt Bauman som gör gällande att utopin har blivit en individuell sak: vi försöker att skapa den perfekta kroppen eller det perfekta hemmet, men inte det perfekta samhället.

Andersson anser att en kollektiv framtidsvision är avgörande för en politiskt rörelse. Det beror på flera saker: en utopi, dvs en idé av det goda samhället; en socialkritik, dvs en redovisning av problem i det nuvarande samhället; och en förklaring av den rörelsens roll i utvecklingen mot det goda samhället.

Hon redovisar att utopin har varit ett oönskat ord, särskilt efter 1989 och det så kallas 'slutet av historien' ('Historiens slut och den sista människan', Francis Fukuyama, 1992). Det har ofta använts för att kritisera en ställning som orealistisk. Dock menar hon att alla politiska ställningar har en inbyggd idé om hur samhället bör se ut och politiker som presenterar sig som helt pragmatiskt är bara mindre ärliga om deras ideologi.

I slutet av det första kapitlet skriver Andersson att socialdemokratisk rörelsen behöver en förnyad idé av hur deras historiska begrepp avser 2000-talets världssituationen; annars ska deras retorik verkar meningslös.